Kimi

Entinen poliisi, nykyinen huoltomies nauttii fyysisestä työstä ihmisten parissa.

Kuvitelka­a­pa Lovi­isaa talvise­na aamuyönä kol­men paikkeil­la. Sysimus­ta yö on sil­loin joillekin jo kiireinen aamu. Lehtien jaka­ja kolaut­taa luukkui­hin ja laatikoi­hin lehdet, ja liik­keel­lä ovat myös kiin­teistön­huolta­jat, etenkin jos on tul­lut lun­ta.

Yksi heistä on Kim Skog.

”Kimi” on työsken­nel­lyt pian viisi vuot­ta Kiin­teistöhuolto S-J Kivi­ran­ta Ky:ssä. Hän tietää, että lumet on saata­va pois auto­jen tieltä sil­loin, kun se on hel­poin­ta tai edes mah­dol­lista. Että lovi­isalais­ten arki saataisi­in rul­laa­maan kitkat­ta.

– Aamuöi­nen Lovi­isa on autio ja rauhalli­nen. Puhdis­tamme talo­jen pihati­et, pihat ja jalka­käytävät lumes­ta ennen kuin kaupun­ki täyt­tyy autoista ja ihmi­sistä. Aamuyöl­lä vas­taan tulee lähin­nä hen­gen­heimo­laisia, lehtien jaka­jia ja kol­le­goi­ta, Kimi ker­too.

”Jot­ta elämä kaupungis­sa ei takkuil­isi”

Kiin­teistöhuoltoyri­tyk­sen tehtävi­in kuu­lu­vat työt, joil­la varmis­te­taan työpäivien tai asumisen suju­vu­us. Yri­tys­ten työn­tek­i­jät siis­tivät raput ja pihat. He huolta­vat ja kor­jaa­vat, jot­ta elämä kaupungis­sa ei takkuil­isi.

Talvel­la luo­daan lumet ja puhdis­te­taan raput ja tarvit­taes­sa hiekoite­taan. Kaikkien pitää päästä liikku­maan, myös niiden, jot­ka tarvit­se­vat liikku­miseen apu­vä­lineitä.

Kimin työ on ennen kaikkea asi­akas­palvelua. Ja on työssä se puh­taasti inhimilli­nenkin puoli. Kaikil­la lovi­isalaisil­la ei ole lähel­lä omaisia, joiden kanssa rupatel­la.

– Kyl­lä min­ul­la on aina aikaa vai­h­taa pari sanaa. Jutel­laan ja ker­ro­taan kuu­lu­misia. Työssäni onkin paras­ta se, että aina on jut­tukaveri.

”Poli­isin työn arvos­tus on laskenut”

Kimi on syn­tyjään lovi­isalainen, kotoisin Tesjoelta, jos­sa hän nykyäänkin per­hei­neen asuu. Hän on mon­elle kaupunki­laiselle tut­tu myös edel­lisen ammat­tin­sa vuok­si sekä kun­nal­lispoli­itikkona.

Poli­isi­na Kimi toi­mi Lovi­isas­sa aina vuo­teen 2012 asti. Hän piti työstään, mut­ta jäi silti virkava­paalle vuon­na 2013 pohti­ak­seen tule­vaisu­u­den näkymiä. Hän oli jo aiem­min jutel­lut lap­su­u­denys­tävän­sä Sami Kivi­ran­nan kanssa mah­dol­li­sista huoltotöistä Kivi­ran­nan fir­mas­sa ja aloit­tikin huoltomiehenä saman tien.

Kimi ei haikaile entiseen työhön­sä virkaval­lan edus­ta­jana, vaik­ka pitikin kovasti työstään. Tosin hän kokee, että poli­isin työn arvos­tus on laskenut aiem­pi­in vuosi­in ver­rat­tuna. Mut­ta sekään ei ollut syy lopet­taa.

– Tulin vain siihen tulok­seen, että päätök­set poli­isior­gan­isaa­tion tule­vaisu­u­den osalta johta­vat siihen, ettei se lai­va pur­je­h­di sata­maan, hän muo­toilee.

”Kun­tos­alil­la ei tarvitse käy­dä”

Vaik­ka kaupungilla joskus ”vilkutet­ti­in” poli­isin edus­ta­jille yhdel­lä sormel­la, Kimi ei kokenut stres­saan­tu­vansa, eivätkä yöunet kärsi­neet. Alku­un hän teki vuorotyötä ken­täl­lä, mut­ta viimeisimp­inä vuosi­na hän istui poli­isi­laitok­sel­la tutkin­nas­sa kahdek­sas­ta neljään.

Nykyään päiväryt­mi on eri­lainen. Kimi juo talvisin aamukahvit kol­le­goiden kanssa huoltoase­mal­la siihen aikaan, kun muut lovi­isalaiset vas­ta heräilevät tai tekevät lähtöä töi­hin. Edelleenkään hän ei myön­nä stres­saa­vansa.

– Toki sel­l­aisi­akin het­k­iä on, että pitäisi ehtiä enem­män. Sel­l­aista se oli poli­isinkin amma­tis­sa.

Vapaa-aikaa Kimi viet­tää omakoti­talon­sa hom­mia hoidellen, mar­jas­taen, sien­estäen ja lenkkeillen. Kun­tos­alil­la ei tarvitse käy­dä.

– Juok­sen sen ver­ran paljon por­tai­ta ylös ja alas. Leikkaan nurmea, har­avoin ja kolaan lun­ta, hän letkaut­taa.

Den förra polisen, numera fastighets­­skötaren, njuter av det fysiska jobbet bland människor.

Föreställ er Lovisa en vin­ter vid tre­ti­den på mor­gonen. Den svar­ta nat­ten är då redan en bråd mor­gon för vis­sa. Tid­ning­sut­de­laren släp­per ner tid­ningar i luck­or och lådor, och även fastighetsskö­tar­na bör­jar röra på sig, speciellt om det har kom­mit snö. En av dem är Kim Skog.

”Kimi” har snart job­bat fem år för Fastig­hetsservice S-J Kivi­ran­ta Kb. Han vet att snön måste fås bort under en sådan tid­punkt då det är lät­tast, eller ens möjligt att job­ba, för att bilar­na ska kom­ma i väg. Så att Lovis­abor­nas vardag kan rul­la på utan prob­lem.

– Mor­gonnat­ten i Lovisa är öde och lugn. Vi put­sar bort snön från infarter­na till husen, på går­dar och trot­toar­er innan staden fylls av bilar och män­niskor. På mor­gonnat­ten möter man mest andra per­son­er som job­bar med sam­ma sak som man själv samt tid­ning­sut­de­lare, säger Kim.

”För att livet i staden inte ska snär­ja till sig”

Till fastighetsser­vice­före­tagets uppgifter hör att se till att varda­gen och boen­det löper för husens invånare. Före­tagets arbet­sta­gare stä­dar trap­por och går­dar. De repar­erar och under­håller fastigheter­na, så att livet i staden inte snär­jer till sig.

Om vin­trar­na skot­tas snö och trap­por put­sas, vid behov san­das går­dar­na. Alla måste kun­na kom­ma iväg, även de som behöver hjälpmedel för att röra sig.

Kims jobb är i förs­ta hand kund­betjän­ing. I job­bet ingår ock­så en rent män­sklig fak­tor. Alla Lovis­a­bor har inte nära anhöri­ga att småpra­ta med.

– Nog har jag alltid tid att byta några ord, att pra­ta om sådant som hänt. Det bäs­ta med mitt jobb är att det alltid finns någon att pra­ta med.

”Lägre upp­skat­tning för polisens arbete”

Kim föd­des i Lovisa, han kom­mer från Tessjö och där bor han ock­så i dag med famil­jen. För mån­ga stads­bor är han känd via sitt för­ra jobb och som kom­mu­nalpoli­tik­er.

Kim var polis i Lovisa ända till 2012. Han tyck­te om sitt jobb men tog ändå tjän­s­tledigt 2013 för att fun­dera på framti­den. Han hade redan tidi­gare talat med sin barn­domsvän Sami Kivi­ran­ta om att eventuellt kun­na job­ba med fastighetsser­vice i Kivi­ran­tas före­tag, och bör­jade rätt direkt med det.

Även om Kim gillade sitt jobb som polis läng­tar han inte till­ba­ka till sta­tio­nen. Han kän­ner att polisens jobb inte län­gre upp­skat­tas på sam­ma sätt som under tidi­gare år. Men det var ändå inte orsak­en till att han slu­tade som polis.

– Jag kom bara till den slut­sat­sen att de beslut som fat­tas om polisor­gan­i­sa­tio­nens framtid kom­mer att leda till det att far­tyget inte kom­mer i hamn, förk­larar Kim.

”Behöver inte gå på gym”

Fastän några ibland på stan visade ett fin­ger åt polisens rep­re­sen­tan­ter kände sig Kim aldrig stres­sad och han miste inte nattsöm­nen. Till en bör­jan gjorde han skifte­sar­bete ute på fäl­tet, men de sista åren satt han på sta­tio­nen från klock­an åtta till fyra och gjorde utred­ningsar­beten.

I dag är dygn­sryt­men en annan. Kim drick­er om vin­trar­na mor­gonkaf­fet med kol­legerna på ser­vices­ta­tio­nen då andra Lovis­a­bor nyss vak­nat eller gör sig klara för att åka iväg till sina jobb. Han är inte stres­sad nu heller.

– Visst finns det stun­der då man bor­de hin­na med mera, så var det även i polisens jobb.

Friti­den till­bringar Kim hem­ma i egna­hemshuset där det alltid finns jobb att göra. Han plockar bär och svamp och gillar att job­ba. Men på gym behöver han inte gå.

– Så pass myck­et springer jag upp och ner i trap­por, klip­per gräs, krat­tar och skot­tar snö, säger han.

Tek­sti Rei­ja Kokko­la  Kuvat Päivi Ahvo­nen  Över­sät­tning Cari­ta Lil­jen­dahl