Ihmiset

Benny Ekman – Lovisas metallkonstnär

22.1.2024

Jag har var­it näs­tan 40 år på bran­schen, bör­jade 1986. Arbets­bilden var en helt annan då, man var ju en hel del ut på fäl­tet. Det var inte alltid så givande där ute i reg­net. Men då met­all­stom­men på byg­gnad­er byttes ut mot beton­gele­ment så blev det min­dre fäl­tar­bete i regn. Mina jobb nu är till en 80 pro­cent sådana att det är jag själv som får plan­era och fun­dera ut och se till att fixa det så att det funger­ar. Till exem­pel fick jag restau­r­era Stor-Sarvlaks slottsport från 1700-talet. Den är inte svet­sad utan där har använts värme­fogn­ing och nitar. Det var inget enkelt jobb att hedra ursprunget.

Det här med elek­trodsvet­sning ut på fäl­tet har ju tyvärr bör­jat bli bort helt och hål­let. I skolan lärs endast svet­sning med MIG. MIG-svet­sning är sva­gare, med elek­troder blir det starkt.

Mitt drömyrke var bil­montör men jag blev i famil­je­före­taget, så det blev yrke­sex­a­m­en i met­all i stäl­let. Man väx­er in i det, vän­jer sig och till slut känns det jät­te­bra! Det ger gan­s­ka myck­et och jag trivs så bra att jag inte ens behöver så myck­et semes­ter. Om man njuter av det man gör så är det näs­tan som att ha ledigt. ”

 

Man väx­er in i det, vän­jer sig och till slut känns det jät­te­bra!

 

 

Tek­sti Tua Lind­holm-Blom­felt Kuva Arto Wiikari

 

0