Yleinen

Mångfaldsåkern som gar wow-effekt och spred glädje

13.9.2021

Kuggombonden Frej Holmsten har förvånats över hur hastigt blommorna började växa på en åker han sådde för att glädja både Lovisabor, humlor och bin.

 

Snett mit­te­mot Kom­men­dantshuset i Lovisa cen­trum finns en extra vack­er åker som få kän­ner till, utom kanske de som under som­maren besök­te stadsmuseet. Det är frå­gan om något som på EU-slang kallas ekol­o­gisk fokusare­al, och som tillåter lant­brukare att under vis­sa vil­lkor ansö­ka om EU:s för­grön­ingsstöd.

– Här i Nyland är vi bön­der för­p­lik­ti­gade att ha 5 pro­cent av åker­arealen som ekol­o­gisk fokusare­al, säger Frej Holm­sten. Men fram­för allt vill jag gläd­ja män­nisko­r­na med all färg­prakt. Själv brukar jag tala om en mång­fald­såk­er som ock­så ska gyn­na hum­lor, bin och andra pollinerare.

– Här har insek­ter­na ett ställe där de kan vara i fred, för här används inga bekämp­n­ingsmedel. När man på som­maren besök­te åkern var det som att sti­ga in i en biku­pa.

Frej Holm­sten låter vem som helst ploc­ka ståtli­ga sol­rosor eller andra blom­mor från hans åker, så länge man plockar för eget bruk, inte i kom­mer­siellt syfte.

 

Solroserna dominerar

Fre­js son Felix råkar ock­så vara på plats när vi besök­er den blom­ster­ri­ka åkern. Felix har just plock­at en vack­er blå bukett av vick­er och honungs­facelia. På åkern har bond­famil­jen ock­så sått gullupin, och fram­för allt sol­rosor som stäl­lvis är närapå två met­ter höga.

– Sol­rosor­na har i som­mar vux­it så kraftigt att den 4000 år gam­la gullupinen har haft svårt att klara sig i konkur­rensen, säger Holm­sten. I själ­va ver­ket är jag förvå­nad över att sol­rosor­na väx­it sig så här sto­ra, med tanke på att vi sådde först i juni, vilket är gan­s­ka sent.

 

Det var ju extremt hett och tor­rt i juli. Har du var­it tvun­gen att vat­tna blom­mor­na?

– Nej, sol­rosor­nas röt­ter sträck­er sig en meter under jor­den så de lyckas nog få upp vat­tnet från marken.

Alla blom­mor ska nu läm­nas kvar på åkern över vin­tern, och fåglar­na får fritt äta sig mät­ta på allt de hit­tar.

– Rester­na kom­mer att fungera som ett mat­bord för fåglar­na, säger Frej Holm­sten. Om vi får en kall vin­ter är det ock­så möjligt att sol­rosor­nas blom­mor hålls upprätt så att det blir lätt för fåglar­na att pic­ka i sig frö­na.

På våren ska Frej Holm­sten sedan plö­ja åkern och ta ställ­ning till vilken typ av blom­mor han näs­ta som­mar sår för Lovis­abor­nas och pollinerar­nas nöje.

– Mång­fald ska det åtmin­stone bli, möjligtvis ängs­blom­mor?

 

 

1