År 1974 deltog Kim Svenskberg för första gången i skådespelargänget på Lurens sommarteater. Pjäsen hette Revisorn och Svenskberg var såld. Med undantag för några säsongers frånvaro har han varit inblandad i Lurensproduktionen på ett eller annat sätt sedan dess, sedan 1999 bland annat som ordförande för Östra Nylands Ungdomsförbund som har hand om sommarteatern. Någon ersättning får han inte.
År 2016, en solig söndagsförmiddag på vårvintern. Utanför Lurens ser det öde och tomt ut men inne i stugan är det mysigt och kaffet är hett, snart strömmar de ivriga deltagarna in genom dörren. De ska skapa Djungelbokens äventyr och övningarna slukar en stor del av fritiden redan på vintern. Någon ersättning får de inte.
Lurens är ensam om detta fenomen i södra Finland. Såväl amatörer som professionella skådespelare samt alla som jobbar bakom kulisserna gör alltihop på talko.
– Det finns några enstaka uppsättningar i svenskfinland som fungerar på talkokrafter, men inte här omkring. Vi är stenhårda på den punkten, alla som deltar är lika värda, och det har liksom varit belöning i sig självt, förklarar Svenskberg.
Gemenskap och färdighet som belöning
En handfull av produktionsteamet får betalt för sina insatser. De är professionella yrkesmänniskor, helst lokala sådana, som handplockas av ÖNUF:s styrelse inför varje säsong. Årets heta namn finns inforutan.
– Eftersom vi sätter ribban högre och högre för varje år är det proffs som behövs. Skådespelarna ska få möjligheten att utveckla sig själva så mycket de kan och de är värda yrkeskunnig handledning.
Deltar man i pjäsen får man alltså gratis utveckling inom bland annat scenkonst, musik, dans och dramaturgi. Men på Lurens handlar det om så mycket mer än det ändå. Den gemenskap som deltagarna har upplevt under åren, som gör att de kommer tillbaka och satsar all sin fritid och energi på teatern år efter år och i generation efter generation, är Lurens kärna. Lurens andan är något alldeles unikt.
Alla med på lika villkor
– Alla får vara med och alla accepteras, här mobbar ingen någon, säger Kim Svenskbergs son Christian. Vi är en familj, vi har en unik gemenskap och vi trivs tillsammans. Det är nog därifrån talkoandan kommer, man får minst lika mycket som man ger i den här miljön.
Christian har medverkat i teatern i 15 år och det kommer han att fortsätta göra.
– Det finns inte någon ”inre krets” här, det har funnits en sådan någon gång men den har försvunnit. Och vi har gjort ett konkret beslut att sådant helt enkelt inte får förekomma. På Lurens är alla lika värdefulla, säger Kim Svenskberg.
I år står 43 skådespelare på scenen och minst lika många jobbar bakom kulisserna med allt från teknik och parkering till hantverk och servering. Enligt Svenskbergs uträkningar satsar enbart skådespelarna hela 12 000 timmar frivilligarbete på produktionen varje år!
En sak för hela familjen
Gemenskapen vid Lurens är berömd i trakten. De legendariska festerna förekommer inte nuförtiden, vardagen kommer emot och jobb och familj kräver sitt i dag.
– Fram till 1980-talet var 80 till 90 procent av Lurens besättning lantbrukare. De hade en bättre möjlighet att sätta sina egna tider, medan det i dag är vanligast att man är bunden till fasta arbetstider, säger Kim Svenskberg.
En lösning på detta är att hela familjen deltar, för att på så sätt få mer tid tillsammans. På Lurens finns det en roll för alla som vill stå på scenen och även i andra uppgifter för den som inte vill vara i rampljuset — alla är välkomna med i den stora familjen. Några problem med att fylla fritiden har deltagarna knappast.
– Vi tycker om att vara tillsammans! Det händer förstås ibland att man inte kommer sig ända hem på kvällen, man sover här, skrattar Christian.
ÅRETS PJÄS
Djungelboken, regisserad av Oskar Silén.
Den nyskrivna musiken är komponerad av Markus Fagerudd.
Tina Karvonen planerar dräkterna och Mats Tuominen står för scenografin.
Koreograf är Susanna Karvinen, Mirella Pendolin-Katz ansvarar för sångpedagogiken.
Premiär för Djungelboken vankas fredagen den 1 juli.
Biljetter och förfrågningar: ÖNUF (019) 532 412.
Mer info hittar du på www.lurens.fi
Lurens sommarteater grundades 1958.
Text: Anna Malin Bild: Mats Tuominen